Maud Holmberg Klyft
Annons

Lupin – monster eller mysig mormorsblomma?

För eller emot lupin? Förtjusande eller förfärlig? Förförisk eller förädisk? Mysig mormorsblomma eller monster? Plötsligt har alla en åsikt om lupinen. Njuta eller utrota? Därom går åsikterna isär!
Gula lupiner.
Lupinen finns i en mängd olika arter – och färger. Foto: TT/Shutterstock.

Det är inte så värst länge sedan vi var ledsna för att våra vägrenar plötsligt var kala och fattiga. Många vilda växter och blommor var borta och färgen försvunnen. Men gifter (ogräsbesprutning) förbjöds, naturvärnande personer tog tag i förlusten och åtgärder sattes för att åter få blommande och prunkande diken och vägrenar till insekternas och många människors glädje. Blåklint, cikoria, baldersbrå, hundkex, tussilago och många andra växter  kom tillbaka och lyste upp. Och lupinen.

Annons

För många är  lupiner i regnbågens alla färger en romantisk och kanske nostalgisk försommarsymbol. Tankarna går till mormors röda stuga i skogen, till  barndomens buketter, till ängen med prästkragar, vallmo och lupiner eller till banvallar – där inte mycket annat klarar att växa.

Annons

Lupinen är en överlevare, en fighter som inte kräver så mycket för att slå ut i full fägring och föröka sig –på gott och ont. Växten, som finns i en mängd olika arter och färger i hela vårt land, är faktiskt inte så svensk som man tror utan togs till Europa från Nordamerika på 1800-talet.

Blomsterlupinen, som växer vilt, doftar gott och attraherar humlor och andra insekter och sätter färg på landskapet. Allt borde varit frid och fröjd om det inte vore för att växten fått för sig att bli kung och helt ta över många områden. Dess kraft att föröka och bre ut sig gör att en del andra svagare växtarter dör ut, och med detta blir livet svårare för vissa insekter, de som sökt sig till de nu hotade arterna.

För många är en lupinen en nostalgins drömbild av den svenska sommaren. Dock är växten en invandrare från Nordamerika…Foto: TT

Naturvårdsverket menar att blomsterlupinen är en fara för den svenska ekologin, samspelet i naturen. Dels trängs inhemsk och hotad vegetation undan och dels ändras näringsförhållandena i jorden eftersom lupiner är kvävefixerande. Den naturliga floran kan få svårt att återetablera sig, enligt Naturvårdsverket, som vill att vi ska plocka så många buketter vi kan, och helst gräva upp växterna med rötterna, och slänga i brännbart. Absolut inte i komposten! Gärna också rapportera var vi sett lupiner växa till artportalen.se.

Annons

”Död åt lupinen som genom sin kraft och mångfald av fröbaljor annars helt kommer ta över vårt vilda landskap”, lyder upprörda röster, sedan några år. ”Hotet är överdrivet och det finns inget vackrare och mer meditativt än en vild och vacker regnbågsfärgad äng eller vägren” hävdar andra.

Själv är jag kluven. Som så många andra. Jag har alltid varit förtjust i de vilda blommorna som tillsammans och i mångfald skapar naturens färgstarkaste konstverk. Jag har gjort misslyckade försök att plantera den på täppan – men gett upp då jag insett att lupinen själv vill bestämma var den vill bo och att den inte trivs speciellt väl på en fet trädgårdsjord.

Men stämmer experternas varnande ord om att den vill regera ensam och ta död på klenare kamrater, den naturliga floran, så blir jag också beklämd. Mångfalden i naturen är viktig.

Dock tycker jag att det är ännu viktigare att kriga mot, och försöka utrota, jättelokan som åter breder ut sig på många håll. Dess gift kan ge otäcka och smärtsamma brännskador på huden som i värsta fall kan finnas kvar i år efteråt.

Annons

Vad säger du? V’än eller fiende? Älskar du lupinängar eller vill du utrota en monsterväxt?

 

Dela på:

5 kommentarer till “Lupin – monster eller mysig mormorsblomma?”

  1. Ingrid Pålsson skriver: 14 juni, 2019

    Köpte en kolonilott för 10 år sedan med lupiner. Grävde upp dem, la tidningar i jorden och stenplattor över. Det kommer små plantor än efter 9 år. Det går inte att bli av med dom.


  2. Gun Rosdahl Josefsson skriver: 14 juni, 2019

    Jag tycker de ska få vara kvar, dels för de är så vackra och de behövs till våra bi, humlor och andra insekter.


  3. Sally Blomgren skriver: 14 juni, 2019

    Lupinen är ett vackert inslag i naturen , men allergier mot den uppkommer hos fler och fler . Tydligen är proteinet hos växten billigare och används nu i både kakor , korvar och andra livsmedel .vi behöver nog försöka att åtminstone begränsa både den och jättelokan .


  4. Madeleine Samuelsson skriver: 16 juni, 2019

    Älskar lupeliner (som vi kallar dem sedan barnen var små)


  5. Lena Jansgård skriver: 16 juni, 2019

    Vi kanske ska tillåta den där det annars inte växt så mycket där våra andra ängs- och dikesblommor inte trivs så bra? Utrota är väl drastiskt. Klart det kostar i så fall att hålla efter, men det kanske går att lösa? Jag kan se att den tagit över efter många vägar där det förr växte midsommarblomster och smörblommor, och jag saknar dem. Det är viktigt med biologisk mångfald och att in en enda art tar över. Ja, de giftiga jättelokorna finns också överallt nu där jag inte sett dem förr. Vore glad om de kunde minska i antal, det håller jag med om.


Annons
Annons
Annons
Annons

Laddar